Höstvintern är här.

Tillbaka till vardagen igen.
Bilderna blev många och
minnena likaså.
Här hemma har hösten verkligen tagit grepp om
naturen nu.
Vi har haft kallt, frost, regn och snö.
Men den här dagen när jag tog
bilderna i sepia var det ganska bra väder.
Jag tyckte de blev bra jag.
(bilderna är klickbara.)

Detsamma gör nog de här blomstertunnorna nu.
Men snart, om inte allt för många månader
är de fyllda med blommor igen.

Färgerna var klara och fina när jag gick ut en dag.
När jag såg bilden tyckte jag det såg ut som
en målad tavla.
Men det är ett foto.

Dimman och solen samarbetade en dag.
Resultatet blev inte så illa.
Tänk om man kunde måla så
vackert som naturen gör...

Vi skulle en sväng över till gamlelandet.
Stannade till på badplatsen vid Sigernessjöen.
Det var så stilla den här söndagen.
Här är det fullt med badande om sommaren.

Nu var vi ensamma på den här vackra platsen.

Dimman låg så tätt så man såg inte
mot andra sidan stranden.
Det var lite mystiskt stämning

Det rinner en liten bäck vid badplatsen.
Men det rinner inte till sjön,
utan från sjön.
Skulle vilja veta vart vattnet tar vägen sen....

Den här kvällen fick vi mystiskt besök.
Det var en mystiskt kväll också.
Det kom in en Kapten Sabeltann, och
tre häxor.
Måste erkänna att de var nog de snällaste häxorna
jag mött på.
Kapten Sabeltann fick med sig en liten skatt,
för han sa att det var den han skulle hämta.

De blev mötta på trappan av den här figuren.
Lillkillen kallar honom för Kinesen.
Nu ska han få sin nya plats bakom ladan.
Istället för ljus i ska jag ha i
lite snadder till småfåglarna.
Tror de gillar pumpa.
Lillkillien funderade på om vi skulle
låta honom bo i ladan under vintern,
för att han sen skulle få komma fram nästa år.
Men jag trodde han skulle
vara uppäten för länge sen då.
Av alla små näbbmöss, husmöss och fåglar.
Lillkillen ser på mig och säger efter en stund,
att då får vi skaffa en ny kines da..

Lite senare på kvällen ringer det på dörren.
Maken öppnar dörren.
Ingen där....
Så hörs ett hoohuuuhaande bakom knuten och
en ficklampa blir synligt.
Det är lillkillen med pappa.
Han har stått i fönstret uppe och tittat
ner på kinesen där han stod på
silltunnan på trappan.
Han ville ner och titta igen.
Så bestämde de att vi skulle skrämmas.
Om vi vart rädda?
Självklart.

Av kärnorna i pumpan gjorde vi snadder.
Sköljde kärnorna och lät vattnet rinna av.
La dom i en långpanna.
Ringlade olja över.
Strödde på lite salt.
Blanda runt.
In i ugnen på 175 grader i 20-30 minuter.
Men håll kollen på slutet. Det går fort.
Gissa att det blev gott.
Lillkillen fick en hel påse med snadder med sig.

Några kvällar senare var det något som skedde ute.
Jag tittade ut och stora vita flingor dalade ner från den
mörka höst/vinter himlen.
Ska kanske ta bort mina blommor nu....

På morgonen såg det ut så här över den gamla smedjan.
Vackert så det gör ont....

Åkern som dagen innan låg där med
späda gröna strån var plötsligt vit.

En liten tapper blomma stod
där envist och försökte kämpa emot
den första snön.
Men den får nog ge tappt snart tror jag.

Så stod den 6 november på almanackan
Snön som kom dagen förut hade börjat
försvinna igen.
Nu var nästan åkern grön igen.

Det började regna under dagen.
Vattnet frös i stuprännan.
När kvällen kom var det svart ute igen.
Inget vitt och vackert längre....

När vi såg ut genom fönstret den 7 november
så var all den vita snön borta.
Regnet hade drivit bort Kong Vinter
ännu en gång....
Men jag tror han kommer åter och
då vinner han över regnet.
Nu var det alltså grönt på
åkern igen....

Så ser det ut även idag.
Det har blåst och regnat.
Temperaturen varierar.
Ena dagen är det nästan 8 plus.
Så blir det minusgrader en dag...
Men jag hoppas på att vi får snö snart.

Nu ska jag ut och gå en promenad.
Tänkte ta en sväng upp i skogen.
Får se om jag får sällskap, eller
om hon är less skogen nu.
Älgjakten pågår ännu några dagar här.
Så man får väl sjunga en truddelutt
när man går i skogen.
Så man inte blir tagen för en älg menar jag.
För ännu har inte jag hört älgar sjunga iallafall...
Dragning i min utlottning kommer ske under morgondagen.
Så fram till i kväll finns det möjlighet att
delta i utlottningen.

Ha nu en alldeles fabelaktig dag alla där ute.
Kramen.

***GULLGUTTA ***

Tangogutta greide det!
Vi slo Molde FK
i cupfinalen på Ullevål idag.
Det var så deiligt.
"Steike kor vi gler oss"
stod det på noen gensere til Stormen
supporterna.
Steike kor gla vi er nå sier eg.
GRATTULERER AAFK
til det historiske gullet!

Sier og grattis til Molde FK som
tog silver denne historiske dagen.
Dagen da to lag fra Møre og Romsdal
møttes på Ullevål stadion.
Den var historisk på det viset med
att efter två omgångar,blev det två
extra omgångar.
Det resulterade i att det cupen blev
avgjord med straffsparkar.
Det har aldrig hänt förut.
Har nu sett mottagningen för gutta
hjemme på St Olavsplass i Ålesund.
Steike for en fest!
AAFK i mitt hjerte.

Madeira. Dags att ta farväl.

Dagen för hemresan hade kommit.
Vi åt en sista frukost på hotellet innan
vi gick upp och hämtade vårt bagage.
Vi skulle bli hämtade redan halv tio på morgonen.
Punktligt kom den lilla minibussen
och stannade utanför hotellet.

Vi åkte genom Funchal för att hämta upp
två damer från Sykkylven, innan
färden gick vidare mot Machico.

Vi färdades genom den gamla stadsdelen och såg
lite vi inte sett tidigare i veckan.
Dessa gator och trottoarer som
är stenlagda i vackra mönster är
så fina. Tänk om vi hade
sådant här hemma....

Så kom vi ut på stora vägen mot Machico.
Grönt och fint, med en blå himmel.
Undrade lite försiktigt hur vädret skulle
vara när vi kom hem....

Framme vid avgångshallen
vände jag mig om och tog en sista bild
över Atlanten och himlen.
Lovade mig själv att jag ska tillbaka..

Som alltid när man åker charter är
det en låååååång kö vid incheckningen
när det är dags att åka hem.
Vi ankom nästan sist av alla som reste
med Solia/Solresor.
Så var vi äntligen incheckade och gick
genom säkerhetskontrollen.
Vi skulle hämta vårt Madeiravin
som vi betalat i Funchal.
En mycket smart lösning.
Man får vinet inpackat och klart när
man gått igenom säkerhetskontrollen.
Sen kan man dessutom handla mera taxfree
om man känner för det...

Det var några butiker här inne med.
Men man hann inte med att titta i de.
För flyget var, hör och häpna i tid.
När vi stod vid utgången började
det att dofta madeiravin.
Någon krake hade tappat en hel påse med vin
i stengolvet. Det gick inte så bra.
Städerskan var snabbt på plats, men frågan är
om de hann att handla nytt...

De ville väl inte ha en hög förvirrade
nordbor ute på plattan så därför fick vi åka
buss ut till maskinen.
Det hade nästan gått fortare att gå...

Så kom vi ombord.
Fann våra platser och fick sätta
oss ner.
Spänna fast säkerhetsbältena och så
var det bara att vänta....
Så var det dags för take off...
Det gick fortare och fortare mot kanten....
Plötsligt lättade maskinen och vi
var på vingarna...
Solen och molnen gjorde skuggspel på

Atlantens blåa vatten...

Grannön Porto Santo
dök upp långt där nere.
Ser ut som en liten flygplats där med...
På Porto Santo finns det härliga sandstränder
för den som vill bada från en sådan.
Men då är det en båttur på 2 timmar från
Funchal först...

Det var samma schema nu som ner.
Först dricka som man ville ha under flygturen.
Så taxfree för den som ville...
Så kom maten.
Det var skapligt gott.
Så blev vi underhållna med en film.
Den hette My life in ruins.
En komedi. Den var så bra.
Till den blev det kaffe och chockladbiskvi.
Gott säger jag bara....
Plötsligt säger maken till mig.
Titta, där nere är Årnes.
Den långa älven som går tvärs över
bilden är Glomma.
Den lilla som rinner ut i Glomma
heter Vorma.

Såg solen försvinna ner genom
fönstret på flyget.
Då var det inte så länge igen tills
vi var på Gardermoen.
Så var det plötsligt dags att landa.
Sen började racet för att komma först av.
Alla får så bråttom.
Vi satt längst fram så vi kom
av ganska fort.

Vände mig om för att ta en bild på
"vår" maskin. Det blev den sista
bilden den här semestern.

Efter att ha fått bagaget, var vi inne
i taxfree och handlade lite.
Passerade tullen och kom ut.
Letade fram höstjackan innan vi gick ut
genom dörren till hållplatsen där shuttlebussen
gick till parkeringen.
Man var lite småfrusen...
En snabbmiddag på Mc Donalds innan
vi styrde bilen mot Nuguren.
Det har varit en vecka fylld av
nya upplevelser, dofter och ögonblick.
Med vänliga människor som verkligen
gör sitt för att vi som kommer som
gäster till här vackra lilla ön ska trivas.
En ö som har en spännande historia.
Allt på en liten ö mitt
ute i Atlanten, Madeira.
En plass der ingen skulle tru at nokon
kunne bu....
Får du en chans, res dit.

Nu i veckan kommer jag dra vinnarna i min
utlottning. Så håll utkik.
Det kommer snart på en blogg nära dig...

Madeira. Tur österut. Del 2.

Det sista vi såg av vingården
Quinta da Furao var några vackra blommor.
Visst är det en azalea?
(alla bilder är klickabara.)

Vad dessa skapningar heter vet jag inte.
Men vacker färg har de allt.
Guiden berättade om hur det var att leva
och bo på Madeira.
De har för exempel inget grundvatten här.
Då började man fundera lite...
Uppe på de höga topparna så regnar det ganska ofta.
Där har de byggt stora vattenreservoarer.
Så i de Madeiranska vattenledningarna rinner
det enbart regnvatten. Rensat alltså....

Vi skulle vidare mot Portela.
Det är ett bergspass som ligger på
väg ner mot Machico.
Här hade maken lust att hoppa av.
Men han fick lägga de planerna på is,
för ska du köra gokart på den här banan måste
du känna någon som känner någon
som har bil här. Eller ha egen bil.
Den är privat.
Men det finns en gokartbana till Madeira.
Den finner man nere i Funchalområdet.

Framme i Portela kunde man gå upp på en
bro för att se utsikten ner mot Atlanten igen.
Ser ganska nära ut eller hur....

Men det är genom teleobjektivet det.
Så här högt upp var vi egentligen.
Även här fann jag de vackra hortensiorna.
SKA ha sådana hemma till våren....
Blå då förstås.

Medans maken gick upp på bron för att ta bilder
så gick jag ner till det här parasollet.
Under det dolde det sig massor av
blomsterlök, frön och snittblommor.
Jag köpte några påsar med frön.
Får se vad det blir när de kommer upp.

Tror inte någon sådan blomma var med i den
fröblandningen.
Men visst är den läcker....
Vad den heter?
Inte en aning.

Efter stoppet i Portela
körde vi vidare ner mot en by som
heter Machico.
Här ser vi en del av den.
Här har de byggt terraser för att kunna
odla grönsaker och frukt.

Långa lummiga alléer med de
karakteristiska stenläggningarna
som man ser överallt.

Vi funderar på att köpa ny bil..
Vi hittade den här.
Ny och ny då.
Men vi får iallafall plats
upp till 10 personer i eller på
den...
Titta på gatan och trottoaren.
Ännu mera av stenläggningen.
Är så imponerad av det jobb de lagt ner
på dessa gator och trottoarer överallt.

Fontäner och vatten finns överallt
vart man går på Madeira tror jag.
Varje liten by har minst EN fontän.
Vackert och stilfullt.
Man är väldigt noga med att pynta och
göra det vackert har jag sett.
Efter en vecka där nere och när jag tittat
igenom alla nästan 2000 bilder
så måste jag säga att jag faktisk inte
sett något skräp.
Det är så rent och fint överallt.
Till och med i parkerna går de och
sopar upp utblommade blommor
som ramlar från träd och buskar.
Där tror jag många städer i Sverige och Norge
har ett och annat att lära...

Så här ser ett vacker postlogo ut...
Trodde nästan ett tag jag var hemma.
Tills jag såg logon...

Även här finns en härlig strand.
Men den är konstgjord.
De har fraktat hit sand från Sahara öknen.
Så man förstår kanske varför den här skylten
sitter uppe...

Hade inte badkläderna med mig så
jag fick bara titta på...
Men jag hade lust att hoppa i.

Annars så såg stranden ut på det här viset.
Långt där ute ser man konturen av ön
Porto Santo.
Dit går det båt från Funchal.
Turen tar 2 timmar.
Där finns det naturliga sandstränder
att bada på. Vi var inte där.
De finns en pir där, där man kan förtöja
båtar och hoppa i böljan den blå ifrån.

Strandpromenaden i Machico är härlig att
gå på. Vi köpte en god glass
i ett av fikena här.
Satt och gottade oss en stund i värmen.

Stranden och det oändliga havet....

Jag badade som sagt inte.
Men drog upp byxbenen och
stapplade ut i vågorna
som slog in mot stranden.
Det var inte alls så skönt att
gå på alla de stenarna som låg där.
Men vattnet var skönt...

Jag la igen en del av mitt hjärta här på stranden.
Den delen har den vackra ön Madeira tagit.
Vi kommer tillbaka...

Det sista vi såg av Machico var
många vita segel ute på havet...
Undrar om det kanske var en seglarskola...
Vackert var det iallafall.

Nu var vi på väg hem igen.
Mot Funchal.
Det vi såg här är faktiskt flygplatsen....

Start och landningsbanan går
alltså parallellt med vägen.
Ganska läckert tycker jag...

Här har vi huvudingången på flygplatsen.
Det var ganska stort inne.
Men det går väl åt att det finns lite utrymme kan jag tro.

Förstod inte först vad vi körde under.
Men det är alltså start och landningsbanan.

Det var som en stor pelarsal...
Helt otrolig känsla måste jag säga...
Idag körde vi under banan.
Imorgon skulle vi alltså sitta i ett
flyg som skulle rulla ut
på den här banan. Ta fart och rusa fram
till slutet på den,
för att så plötsligt lyfta och ta av...
Tanken som slog ner då var,
"Tänk om de drar i spaken för sent".

Här såg vi ett flyg som skulle landa.
När flyget startat inflygningen så far
de först förbi
flygplatsen helt.
För att så göra en sväng och styra mot.
Så vi landar alltså, och förhoppningsvis
får stopp på maskinen ute på
den del av banan som är byggd på betongpelare.

Här kommer det en maskin från Air Berlin.
Satt säkert nästan 150 förväntansfulla
människor ombord.

Härifrån ser man konturenrna av
ön Porto Santo.
Älskar de här blåfärgerna...

Så mulnade det på plötsligt.
Man undrade om det skulle komma något regn.
Inte en droppe under hela veckan hade vi haft.
Solen sände en glittrande hälsning
ner genom de grå molnen för att säga
att hon inte blev borta länge...
Det hade hon rätt i.
Tror inte det regnade mer än att vindrutetorkarna
på bussen gick över frontrutan
mer än 5 gånger...

Så närmade vi oss Funchal.
Det är ca 18 km från flygplatsen i Machico
in till Funchal. Det är bred ny motorväg in så det
tar inte lång tid att köra.
Högsta tillåtna hastighet är 100 km/h.
Nere i marinan låg vår cruisebåt kvar.
Costa Luminosa.
Den hade vi sett flera gånger under dagen.
Från höga fjälltoppar och ner till stranden.

Bussen stannade vid Marina Shopping och släppte
av oss. Vi gick en kort promenad upp till
vårt hotell. Väl där
blev den dusj och så lite avslappnig innan
det var dags för middagen.
Vi åt även denna sista kväll på A Soleira.
Jag tog min tournedo och maken slog
till med något som heter espetada.
Det är alltså ett typiskt grillspett från
Madeira. Maken hade enbart nötkött och
grönsaker på.
De kommer in med det, hängade på en ställning.
Det doftade gott...
Vi njöt av vår goda mat.
Möte även några "bekanta" där.
Ett par som vi hälsat på och
pratat med en gång innan på restaurangen.
De avnjöt en god tournedo.
Vi sa adjö till restaruangägaren och kyparen.
De visste verkligen hur man behandlar sina gäster.
De tog hand om oss med god mat, gott vin.
God service och omtanke.

På hotellrummet var det dags att börja packa.
Jag hade fått ett packet i reseptionen när vi
kom från middagen. Det var mina lökar jag
hade beställt av guiden.
Vi plockade fram alla våra saker.
Packade klart nästan allt.
Så var det dags att krypa ner i sängen.
Jag hade bäddat om min säng.
Man behövde inte ullfilt på sig.
Det var för varmt.
Utan jag la den mellan bädd(kisslakan)madrassen
och underlakanet.
Då blev det lite mjukare.
Så tog jag överlakanet som täcke.
Sängen var så hård.
Har ni försökt sova på en strykbräda
någon gång? Då vet ni hur hård madrassen var...

Maken packade klart fotoväskan så vi
inte skulle glömma något.
Så var allt klart för natten.

Efter en stunds läsning var det dags att
släcka lampan och sova...
Tänk, så fort en vecka går.
Imorgon skulle vi alltså hem igen...
Det sista av rapporterna/resebrevet kommer
snart.
Så häng på...